Dags att säga adjö

Tänk all tid som har gått mig förbi. Så som jag har älskat varenda sekund här borta är det kanske inte konstigt att tiden har gått så fort som den har... Jag är så glad att ni har följt den här bloggen och att jag har haft den. Det kommer att vara mycket värdefullt att kunna läsa mina inlägg om & om igen.

Ikväll möter jag upp några nära kompisar för lite sista tid tillsammans. Jag lämnar NZ imorgon kl 15.00 lokal tid. Hannah, Anneke, Sophie & Steph följer med mig till flygplatsen eftersom Nick är i Thailand och flickorna hos sin mamma.

Flickorna ja... det kommer vara så oerhört tufft att säga hejdå till dom. Efter all den här tiden så har jag lärt mig att uppskatta deras egenskaper och vara tålmodig med deras brister. Jag säger hejdå till dom det sista jag gör innan jag ger mig av till flygplatsen. Det är en sån märklig känsla inuti mig nu. Jag har långt ifrån insett att jag faktiskt ska åka hem. När jag vaknade imorse och tänkte att "idag är min sista dag" så trodde jag nästan att jag skojade med mig själv och var tvungen att titta en extra gång på biljetten.

Nu får ni hålla tummarna att allting går som det ska under flygningen. Jag kommer att landa måndag kväll.

Vi ses hemma! Snart, mycket snart.

Avskedsfest för kompisarna

Jag har precis sagt hejdå till min underbara hushållerska som tagit så väl hand om mig. Jag har alltid kunnat luta mig på henne och alltid haft hennes stöd. Hon gav jättemycket fina NZländska saker. Jag blev SÅ glad!

Jag håller just nu på att springa omkring och fixa inför ikväll. Alla mina kompisar som jag lärt känna under min vistelse här kommer över för att säga hejdå och signera min fina flagga som håller på att bli alldeles full! Jag valde att ha avskedsfest idag istället för imorgon för jag tror att jag inte vill springa omkring och städa det sista jag gör innan jag lämnar NZ. Så imorgon ska jag till en kompis som fyller år och sen följer Hannah & Anneke med mig hem och skjutsar mig till flygplatsen på söndagen. ÅH!

Även om det är känslomässigt tungt just nu så ser jag jättemycket fram emot att få komma hem och få träffa er alla igen! Det är så snart nu att man nästan kan räkna timmar! Vill ni veta hur jag flyger kanske?
Wellington - Melbourne (Australien) - Hong kong - London - Stockholm.
Det är ju förståss en oerhört lång resa, men jag har ju klarat av den förut så jag hoppas att det inte ska vara några problem.

Men nej nu måste jag raska på här. Det har varit folk här hela veckan som har målat nedervåning så nu måste jag städa upp!

En fin farvälfest

Farvälfesten igår blev som väntat, både rolig och känslosam. Nick hade bjudit in alla sina kompisar som jag lärt känna och jag hade tre tjejkompisar över också. Det bjöds på mat & dricka & jag fick en jättefin tröja utav Nick som tack för allt. Jag har också köpt en stor Nya Zeeländsk flagga som alla fick skriva små meddelanden och signera igår. Den ska jag sätta upp på väggen hemma. Jag kommer att ha en fest för närmsta kompisarna i helgen.

Jag låg & vred & vände mig hela natten & gick upp tidigt för att jag skulle skjutsa Nick till flygplatsen eftersom han skulle åka till Thailand. När vi sagt våra hejdå och kramar och jag hade kört i några minuter ringer han upp mig efter att ha fått berättat för sig att han inte åker förrän imorgon. Som vi skrattade! Vilken röra...

Jag har nyss städat och tvättat min bil så nu är den så fin. Den har samlat på sig en hel del skräp under de här månaderna. Jag har tyckt så mycket om min fina lilla bil! Den har varit så perfekt i alla lägen. Bekväm, rymlig, praktisk och bensinsnål. Tråkigt att jag inte kan packa ner den i resväskan. Och på tal om resväska ska jag sätta igång och packa lite nu. Mest för att se vad jag behöver skicka hem med posten. Det är nämligen inte bara bilen som samlat på sig skräp, det har även jag!

Njuter av den sista tiden

Okej, vad som pågår just nu är att flickorna är hos deras mamma. Jag har haft dom för sista gången men jag ska nog fråga om lov att få en dom en kväll nästa vecka innan jag åker och så.
Nick åker till Thailand på måndag, alltså utan flickorna. Detta betyder att han kommer att vara där när jag lämnar Nya Zeeland. Vilket är lite tråkigt men ingen katastrof.
Jag har under min vistelse här blivit väldigt bra kompis med många utav Nicks kompisar, och många av dom åker till Thailand med honom. Så på söndag så ska vi ha en liten farvälfest för mig.
Just nu är det ganska många som vill ha en sista bit utav mig och jag springer omkring och umgås med så många jag kan, jag är som en svamp och försöker bara suga in så mycket jag kan de här sista dagarna.

En mycket lyckad kväll

Vilket firande det blev igår för Hannah! Jag höll ett tal och var mycket nervös inför det men det gick mycket bättre än jag hade trott! Det hölls många fina tal så jag tror att hon kände sig hyllad. Vi var till en början i en bar som var hyrd för hennes firande och efter det begav vi oss in till stan och festade till småtimmarna.

Bild tagen på förfesten innan Hannahs fest. Vi organiserade kvällen lite grann.
Vill ni veta namn? Okej.
Från vänster: Jo, Natasha, jag, Sophia, Chanelle, Stephanie, Megan & Anneke.

Hannahs födelsedag

Idag är det min älskade vän Hannahs födelsedag. Hannah är den finaste vän man kan tänka sig och hon har verkligen tagit hand om mig i vått & torrt under min vistelse här. Jag kan med all säkerhet säga att om jag inte träffat en vän som henne så jag åkt hem för länge sen.

Imorgon så är det en stor födelsedagsfest för Hannah, jag ska hålla tal och är lite nervös inför det. Jag skulle aldrig hålla ett tal på engelska inför hundra människor för någon annan än för henne.

Jag kom precis hem ifrån hennes jobb. Jag var över dit med blommor för att uppmärksamma att det faktiskt är IDAG som hon fyller år. Eftersom den stora festen är imorgon så har det känts som att det är då hon fyller år. Hon blev i alla fall VÄLDIGT glad för blommorna.

Stressad men förväntansfull

Det är mycket som händer just nu och tiden bara tickar på och rinner ut i sanden.
Nick ska ha 30 jobbarkompisar imorgon (torsdag) och det är milt sagt mycket att fixa med. Samtidigt så fyller min kompis Hannah 21 på lördag och det är tusen saker att fixa med innan dess. Den här veckan har jag också flickorna som är på ett jäkla humör, man skulle kunna tro att de skulle vara änglar under vår sista vecka tillsammans, men inte mina flickor inte. Idag var Janna hemma från skolan sjuk, så allting som jag skulle hinna med blev inte av.

Jag har känt att alla känslor har stått mig ända upp till halsen och jag har svårt i hur jag ska uttrycka dom åt något håll. Men efter att ha lutat mig hos mina kompisar så känner jag mig nu förväntansfull både inför de sista 18 dagarna och att komma hem.

Det blir lite dåligt bloggande nu under sista tiden, men det har ni väl räknat ut själva.

Bilder från norra NZ

På färjan på väg till Russel som var Nya Zeelands första huvudstad.

Long beach

Lite utsikt

Vildhästar

Jag framför hole in the rock.

Här möter Stilla havet Tasman sea. Man kunde verkligen se havens olika färger smälta samman, ganska coolt.

Jag efter min sandsurfing.

Jag står på kanten av Nya Zeeland.

En fyr på Nya Zeelands allra norraste kant.


Jag träffade en tjej som heter Holly och hon tog hand om mig för två dagar. Hon jobbar som advokat och vi mötte upp hennes kollegor på fredagkvällen, jag betalade inte ett öre under hela natten!

Klubb där man serverade drinkar i tekannor.


Holly bodde på en farm och hon tog med mig så jag kunde gosa med djuren. Kon hette Josefina.

Sandboarding

Om man åker så långt man bara kan i NZ så kommer man till ett ställe som är känt för sin sandsurfing. Det tog sån tid att gå upp hela vägen till toppen så jag åkte bara nerför två gånger, men det var jättekul och jättefort gick det!

Uppdatering fran Auckland

Jag har nu kommit tillbaka till Auckland efter att ha varit i Bay of islands i tre natter. Det var helt fantastiskt dar, jag akte sa langt ut man kan komma i NZ. Ett stalle som heter Cape Reinga, det var ganska coolt att sta vid en kant och tanka "jaha, nu finns det inget mera". Traffade mycket harliga manniskor som jag umgicks med ocksa, vi var alla med pa samma buss tillbaka till Auckland. Tyvarr stannade dom bara har for en natt, sa vi festade lite igar och imorse vaknade jag av att dom hade skrivit en jattagullig lapp om hur mycket dom skulla sakna mig!

Naja. Idag ska jag bege mig till en o som heter Wahitika och senare ikvall ska jag mota upp en kompis till en kompis. Tydligen ska det firas fodelsedag med en rejal fest.

Som ni marker sa klarar jag mig och har det riktigt bra. Sa oroa er inte, men ni kanske har slutat med det vid det har laget?

Vi firar inte Valborg har, men jag hoppas att ni far en bra dag och att regnet later bli er!

Anzac day

Geneva verkar vara SÅ nöjd med sin födelsedag igår. Tack och lov!

Idag är det ANZAC dagen (Australia, New Zealand, army, cops) här i Nya Zeeland, en dag där de hedrar alla de som dog i första världskriget. Det är en ganska stor grej med allmän helgdag i kalendern (nu är det ju på en söndag i år, men annars). Så imorse så var det en parad här i Eastbourne där jag bor och vid skolan så var det en massa soldater, präster och gamla (väldigt gamla) soldater som höll tal. Det var väldigt fint faktiskt.

Jag håller annars på att packa väskan inför imorgon. Jag blir som sagt borta till söndag men jag ska väl försöka hinna med något blogginlägg under veckan ändå! Jag ser fram emot att komma iväg, tyvärr ser inte veckans prognos något vidare ut men det där vet man ju aldrig!

Det var tydligen lite opassande att ta kort under cermonin, men jag lyckades ta ett i alla fall!

Jag & Tui gosar lite här hemma.
Kort taget precis när hon slickar mig i örat.

Födelsedag

Idag är det både Genevas födelsedag. Hon har fått massor av presenter och gjort en massa kul redan, dom ska snart gå på bio allihopa, men jag har ganska mycket att fixa med så jag stannar hemma. Ikväll ska vi gå ut och äta middag på Genevas (och min) favoritrestaurang, något att se fram emot!

Min älskade pappa fyller ju också år därhemma i Enköping. Stort grattis! Han & mamma ska åka på lyxresa till Turkiet idag med sina kompisar och spela golf. Så jag tror inte att pappa är alltför nere att jag inte är där! Men snart så!

Ur au pair synvinkel

Jag kommer ihåg när jag berättade för min bästa kompis Emelie att jag skulle åka till NZ i form av au pair, och jag minns fortfarande sättet hon såg på mig och sa "Evelina, det är ingen bra idé, du tycker ju inte ens om barn". Anledningen till att jag valde att åka som au pair är att det ÄR en skön garanti att alltid ha mat på bordet och ha en säng att sova i, då blev det ett ganska självklart val.

Dit jag vill komma till är att jag är väldigt glad att jag åkte som just au pair, även om det var långt utanför min bekvämlighetszon. Inatt var Nick inte hemma och jag hade flickorna ensam, vilket förut hade skrämt skiten ur mig, men nu känns det som att jag vet hur jag ska hantera alla situationer. Jag vet hur jag ska undvika att dom bråkar med varandra, när jag måste lyssna noga och när jag kan vara mindre engagerad. När det är dags att rätta dom när dom har fel, när dom behöver en spontan kram och ett vänligt ord. Jag kan skilja på tillfällen när jag blir irriterad men borde hålla tyst och de gånger jag blir irriterad och får/kan/borde ryta lite eller de gånger jag måste ryta högt. Det finns många exempel men min poäng är att även om jag varit under på andra sidan jorden och upplevt så mycket nytt och träffat så mycket människor så är nog den största upplevelsen att ta hand om tre ibland fruktansvärt bortskämda men underbara flickor.

Äsch

Just nu är det ganska mycket som pågår med precis allting känns det som. Massor som ska fixas och saker som händer, men egentligen ingenting som är intressant för er att läsa men vill ändå skriva några rader så att ni vet att jag har det bra.

Idag har jag sprungit runt och letat present till Geneva som fyller nio år på lördag. Pappa fyller också år på lördag, 30 +!

Det slår mig av och till att jag faktiskt ska åka hem snart... det är... märkligt! Måste försöka vänja mig vid tanken, det har alltid känts så långt bort så jag har lite svårt att förstå det tror jag. Det är liksom svårt att ta på.

Jag ser fram emot måndag då jag åker norrut, tror att det kommer bli en kanonresa och här i NZ oroar vi oss inte för några askmoln men jag håller tummarna för att mamma, pappa (som åker till Turkiet) och Emelie och Bella (som åker till Grekland) kommer iväg!

En sista resa

Efter min resa runt sydön har jag fått lite blodad tand och insett att jag gärna skulle vilja se allra längst upp utav norra ön eftersom jag har hört att det är så fint där. Området kallas "Bay of Islands". Idag bestämde jag mig för att slå slag i saken med tanke på att tiden rinner iväg fortare än fina sommardagar.

Jag såg att Kiwiexperience som jag färdades med på sydön också gjorde en resa på minst tre dagar runt "Bay of islands" och eftersom det funkade så bra med Kiwibussen tidigare så använder jag dom ännu en gång.

Eftersom flickorna är här nästa vecka så blir det måndagen den 26e som jag flyger till Auckland och hoppar på Kiwibussen på tisdagen. Kommer hem till Wellington gör jag söndagen 2a maj så jag får lite tid att utforska Auckland också - Nya Zeelands största stad. Många tror att det är huvudstaden. En fjärdedel av alla Nya Zeeländare bor i Auckland så jag antar att det är ett "måste" att ha varit där, det har bara inte lockat mig tidigare.

Norra ön. Den orangea linjen är dit jag åker.

------------------------------

Bild från igår när vi firade Ali´s födelsedag.
Stephanie, Chanelle och jag.

5 veckor kvar

Det är ganska precis 5 veckor kvar för mig här i Nya Zeeland. Alla känslor börjar komma nu och dom är alla väldigt starka. Jag känner att det nästan börjar närma sig julafton och på samma gång vill jag bara vifta med händerna och skrika STOPP. För var tog all den här tiden vägen? Jag tyckte inte alls det var länge sedan jag hade varit här i en månad och nu är det lite mer än en månad kvar... Jag undrar var all tid har tagit vägen och jag är SÅ glad över den här bloggen eftersom jag har möjligheten att bläddra tillbaka och komma ihåg allt jag gjort.

Missförstå mig inte. Det ska bli så kul att åka hem och få krama och njuta av alla och allting som jag saknat så mycket, men känner på samma gång att jag lämnar mitt liv här men i samma veva känns det som att det kanske är dags.

Nåväl, än är det inte riktigt tid för att tänka på allt det där.
Nu är det full fart den resterande tiden av min vistelse!

Abel Tasman & Milford Sound

ABEL TASMAN
Nya Zeelands nationalpark som tog andan ur mig totalt, det var oerhört vackert!

Eftersom det ser ut som ett äpple i två delar så heter denna sten "apple split rock". Stenen sprack under istiden eller någonting...

MILFORD SOUND
Enda dagen som vi hade riktigt dåligt väder var när vi åkte till Milford vilket var väldigt synd, men Milford är en regnskog så jag antar att det ska regna...

Lite bilder från sydön

Idag bjuds det på några utav alla bilder från sydön!

KAIKORA

Egentligen vårt sista stopp men vi startar med den staden. Jag har varit där förut och tittat på valar så denna gången bestämde jag och mina Göteborska vänner att vi skulle fiska. Vi hade otroligt roligt och det kan ha varit en av de bättre aktiviteter på hela resan.

På mitt första försök lyckades jag fånga två fiskar. Lägg gärna märke till killen bredvid. En riktig sjöman med ett ben och ett finger efter ha blivit tuggad på av en haj.

Sälar som solar sig med snötoppar som bakgrund.

Oerhört vacker plats och en häftig kontrast mellan hav, strand, skog och snöberg.

Det bjöds på crayfish, mycket mumsigt!

Jag, Jakob & David. Mina Göteborgare, fantastiskt fina människor som jag kom mycket nära. Dom har tyvärr lämnat NZ nu. Känns väldigt tomt.

FRANZ JOSEF

Dags att knyta på sig snökängor. Det skulle spöregna när vi vandrade glaciären. Men turen var med oss och under eftermiddagen tittade till och med solen fram. Dum som jag varit hade jag glömt att ladda kameran så den "dog" väl mer eller mindre precis när vi tagit oss upp hela den långa vägen...

Jag framför ett vattenfall. Lägg gärna märke till den ursnygga magväskan!

Trångt, kallt och blött var det. Ingenting man tänkte på såklart. Det var SÅ coolt!

QUEENSTOWN

Bästa platsen på sydön. Det fanns så mycket att göra och se. Atmosfären i staden är helt fantastisk! Sen hade vi pangväder i 6 (!) dagar, för så länge lyckades jag stanna där.

Staden är känd för sina Fergburgers. Jag hade hört så mycket om dom och var tvungen att prova. Det blev tre stycken totalt och alla rykten jag hört om dom var sant. Supergoda!

Bild på mig efter att jag hoppat mitt bungyjump.

Vårat rum var poppis att förfesta i.

OCH ÖVRIGT (denna kategori finnes över 200 bilder)

Tala om spegelblank sjö...

Det här vattnet ser ut som att den har feber eller något. Men det är något glaciärsalt som färgar vattnet till dess märkliga färg. Fullt möjligt att bada i!


Jag vid vad-den-nu-hette-sjön. Mäktig syn var det i alla fall.

Båten när den lämnade sydön, och så även jag.

Välkommen till världen

Innan jag släcker ner vill jag bara skicka en stor puss & kram till min kusin Angelica som (äntligen) fött tvillingar i lördags. Gabriel och Nelly. Jag önskar verkligen att jag kunde krama om dom nu på en gång, men det får vänta lite.

STORT GRATTIS!

Bilder på mitt Bungy Jump

Jag är nu tillbaka i Wellington och det är skönt att kunna sträcka ut sig i en stor säng och kunna duscha i varmvatten. Jag ska sammanfatta och visa bilder ifrån sydön men just nu är det sent och jag håller på att somna på tangentbordet. Resan får i alla fall tio utav tio, jag har verkligen haft det så kanonbra!

Jag tänkte i alla fall visa bilder ifrån mitt BungyJump, försökt lägga upp filmen hela dagen. Men det vill sig inte alls. Jag provar igen efter lite sömn.

Jajamensan, det är jag på bilderna!