Less

Jag har serverat allt Janna velat ha hela dagen. Filtar, dricka, kakor, kuddar, mat och en jäkla massa daltande. Jag vänder ut & in på mig själv för att vara henne till lags men hon klagar på precis allt jag gör, säger och andas. Hon är så negativ i allt som kretsar kring mig och det suger lusten ur mig. Det är så svårt att förklara vad det är som gör mig olycklig i hennes närhet för det är hennes attityd emot mig. Hon verkar tycka att jag är dum i huvudet när jag är snällare och tålmodigare än vad jag någonsin varit. Jag blir också oerhört frustrerad av att för första gången i mitt liv vara verbalt handikappad och det är jättesvårt för mig att acceptera.

Jag borde inte låta henne trycka ner mig och de flesta dagar klarar hon inte av det, men idag sitter jag och skriver detta med gråten i halsen.
----
Tänk inte alltför mycket på det här nu! Imorgon är en ny dag och då är säkerligen allting bra igen, men bloggen är det enda stället där jag kan uttrycka min frustration medans ni fortfarande sover.