Anledningen för det lite hackiga bloggandet beror på att jag har träffat en bunt jättetrevliga backpackers från Kanada som stannade i Wellington ett par dagar. Vi har gått på museum, konstgallerier och konserter, så jag har varit lite turist i några dagar.
Igår var det "Wellington anniversaryday". Det firas inte på något speciellt sätt, alla har bara ledigt ifrån sina jobb. Under kvällen var vi ett stort gäng av alla möjliga nationaliteter som satt i hamnen på en brygga och delade på vin och historier, helt fantastiskt. När vi skulle få tag på en taxi lite senare (typ halv fyra på morgonen) så stod vi mitt på huvudgatan, som vanligtvis är så full med folk att man går långa omvägar för att undvika den, men där och då var vi helt ensamma (vi och en hemlös snubbe) och det kändes... jäkligt mäktigt ändå.
Tog självklart inte en enda bild på allt detta...
Eftersom jag ville vara hemma när flickorna vaknade så fick jag pallra mig upp halv sex för att sätta mig i bilen och köra i 45 minuter. Det var helt klart värt det eftersom det var kanadensarnas sista kväll, de har åkt till sydön nu, och det känns verkligen jättetrist!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar