Som många förstår så är det ju inte bara härliga upplevelser här hela tiden. Min uppgift om dagarna är trots allt att ta hand om tre flickor. Att de är bortskämda är ju väldigt uppenbart. Men en jobbig magkänsla som växt sig starkare & jobbigare är min relation till Janna (som är äldst). Hon är 12 och börjar verkligen bli en tonåring för hon är så bitchig ibland. Ignorant, bossig, otacksam, uppkäftig och faktiskt oförskämd. Hon säger aldrig "snälla" eller "tack" när jag gör någonting för henne och när jag frågar henne någonting eller pratar så kan hon helt skita i det och göra någonting annat MITT i en mening. När jag ber henne göra någonting så kan hon titta på mig som om hon säger "är du helt jävla dum i huvudet?".
Jag har börjat störa mig på att flickorna aldrig uppskattar den goda maten Nick ger dom så idag när Janna skyllde på att hon inte ville ha maten för hon inte kunde få loss den ifrån spettet (hon slog spettet med sin kniv) då försökte jag visa henne hur hon kunde göra istället. Då sa hon till mig att jag skulle sluta vara bossig. Det krävdes nog allt jag hade för att inte börja skrika eller gråta i sen ilska. Istället så talade jag om för henne vad jag tyckte om hennes beteende och när Nick sen kom till bordet och jag försökte fråga Janna vad hon ville göra i helgen, vad hon hade för planer, hur det var i skolan så TOTALT ignorerade hon mig och Nick såg det ÄNTLIGEN och blev jättearg och skällde ut henne. Det kändes bra att få lite stöd, för jag är ständigt rädd för att jag är överkänslig.
Det blir nog ingen större förändring, men jag kan inte förneka att det kändes bra att vinna EN dragkamp och inte bara le åt det hela för att jag är betald.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar